sånt som aldrig annars händer
möte med en o samma främling två gånger på en dag.
Det borde inte vara så. Att man stöter på varandra sådär
och sen bara försvinner igen. Jag gillar det inte. Jag vill alltid
göra nåt av dem, sammanträffandena.
Få dem att betyda mer. och inte bara passera, inte vara så
flyktiga och ... meningslösa
ja, dessa tider
I min totala brist på stake och ryggrad försöker jag peppa upp mig med lite gamla alanis morissette-låtar. Det går sådär. Men ja, känns iaf bättre än att sitta o lyssna på nån våpig pojkvän-suktande skitlåt.
(sen upptäckte jag att även hon sjunger om nån jävla pojkvän. men dööhl!)
Jag vill också ha lite jävla attityd och självrespekt. men nej, jag är vek & dallrig som ett kokt spaghetti-strå. typ
Lägenhetsblöblöblö
Ja inte fan vet jag
Men jag tänker för mycket. Det vet jag i alla fall. Hör grannarna mig nu? klampar jag för mycket i golvet? vågar jag sjunga? vågar jag skratta högt åt det där skämtet på twitter? slamrar jag i köket? var det där bankandet i väggen menat åt mig? smäller jag i dörren när jag kommer hem från jobbet? andas jag för högt?
Okej, det sista var ett skämt, men ni fattar.
Jag har flyttat in i lägenheten nu, i söndags och ja, hittills har det väl gått bra, men som sagt- jag skulle må (jävligt-) bra av att inte tänka (läs: oroa mig) så mycket. Vara lite lättare i sinnet, "skita" i grannarna. Det är väl bättre att de får komma upp o knacka på o klaga ifall jag stör för mycket då. Jag är nog ändå inte bökigare än nån annan här egentligen, dessutom är ju de inte så jäkla tysta heller. Men ja, om jag bara kunde sluta vara så himla nervös över allt o alla. suckelipuck!
Under hela processen med lägenheten har jag varit väldigt likgiltig. Inte känt så mycket. och yes, det håller fortfarande i sig. Det är lite pinsamt att säga men jag vet inte ens om jag är så himla glad egentligen, över lägenheten alltså. Förmätet. Jag borde vara överlycklig, Fatta vilken CHANS! En lägenhet dyker plötsligt upp (jag blir uppringd). ett förstahandskontrakt. i ett helt okej och (hyfsat-) centralt område i göteborg.. och jag får den! utan att i princip ha lyft ett finger annat än att ha gått o tittat på den. och jag är inte ens GLAD liksom.. eller tacksam.. Varför i hela fridens helvete är jag inte det? Varför känner jag ingenting?! Please dear shrink, answer me.. Varför har denna bottenlösa likgiltigheten fullkomligt tagit över mig? Är jag depprimerad? Är jag rädd för att våga tro på att nåt bra faktiskt har hänt? att det ska gå mig ur händerna om jag vågar bli glad för det? Är jag i chock? Är jag förvirrad? Knäpp? Dum i huvet? Eller är jag helt enkelt en äcklig ful liten bortskämd skit som tar allt och alla för givet?
Tiden får utvisa
Bye bye [bajs bajs]
viktiga låtar anno 2006
Det är häftigt hur man kan sätta på en låt man inte lyssnat på sen flera år tillbaka och upptäcka att texten fortfarande sitter. ordagrant.. Fantastiskt!
fredag 7 september
låten- älskar gunget. och så gammal. gillar!
på söndag reser jag till mitt "andra hemland" (snarare min mammas hemland kanske)
har fan inte ens packat eller nåt, men vägrar bli stressad. idag växlade jag iaf pengar.
nya lägenheten är där den är. jag har inte flyttat in än, har massa att fixa med den innan.
när jag kmr hem från resan är det förhoppningsvis inte långt kvar innan min anställning "går igenom".
jepp, jag blir fastanställd på hunddagiset! bara 50% tyvärr, men ändå..
livet börjar så smått ordna sig kanske? anställning & permanent boende inom loppet av nån månad. sjukt men gött.
å ena sidan längtar jag tills det börjar lugna ner sig lite - livet-
å andra sidan så är det här en bumpy ride att njuta av.
Vi hörs!
musik på hjärnan
Blö, jag vill skriva nåt här, uppdatera lite, men när jag väl sätter mig framför datorn rinner inspirationen genast bort och huvudet blir tomt. har ingen aning vad jag ska skriva om eller hur jag ska formulera mig. blöblöblö.
I alla fall, jag har fått en lägenhet. så lämnar snart 'föräldrahemmet' för andra gången. Men ja, som sagt. Jag har noll inspiration så jag skriver mer nån annan dag. Ha det gött folket. Peace out
musik
Semesterns böcker
Istället för månadens böcker tänkte jag köra "Semesterns böcker" den här gången! Detta är vad jag har läst under mina hittills 3 av 4 veckors frifrifritid: (uppdaterar inlägget efter österlen)
Patti Smith
Just kids
(påbörjades innan semestern)
Beverley Nichols
Trädet som kunde niga
Fröken Smith - Den elakaste häxan i världen
Gayle Forman
När jag lät dig gå
Jenny Downham
Älskar - Hatar
Jenny Han
Sommaren jag blev vacker
Ingen sommar utan dig
Sommar för evigt
Léonora Miano
Nattens inre
Lloyd Jones
Att tro på Mister Pip
Patti Smith.
Gillade boken väldigt mycket, sättet Smith skriver på, väldigt osentimentalt och med ett fint språk. Hamnade själv i ett skönt kreativt flow genom känslan av 60-70 talets tillåtande attityder som lös igenom av smiths sätt att skriva.
Beverly Nichols.
Nån gång i låg-mellanstadiet hade vår fröken högläsning av Fröken Smith, några år senare läste jag om den på egen hand och nu som 23åring kände jag för att läsa den igen. Trädet som kunde niga hade jag dock aldrig läst innan och jag försökte även få tag på fler böcker av författaren men eftersom de är ganska gamla var det lite svårt. Nichols har ett väldigt finurligt och mysigt sätt att skriva vilket gjorde att jag fortfarande kunde uppskatta böckerna trots att de egentligen är barnböcker. Dessutom är historierna i sig väldigt intressanta och kreativa
Gayle Forman
Den här boken var ju en fortsättning på "Om jag stannar" och när jag läste den boken för något år sedan och sen hörde att det skulle komma en fortsättning blev jag lite besviken. Boken var så pass bra skriven och med en intressant historia att det nästan räckte så. Men ja, det var ett bra tag sen nu och när tvåan väl kom ut var det ju självklart att jag måste läsa den. Därför var det en positiv överaskning att fortsättningen var skriven ur pojkvännens perspektiv. Då kunde ettans historia få vara så bra som den var och tvåan gick att läsa lite som en historia för sig. I alla fall, boken var hyfsat bra. Jag hade väldigt höga förväntningar efter "Om jag stannar" men blev tyvärr inte lika berörd och fångad som jag hoppats (vilket iofs är ganska förståeligt då ettan behandlar en ganska extrem situation som det inte är så konstigt att man blir tagen av)
Jenny Downham
Helt okej bok, påverkade mig inte jättemycket, kanske för att historien inte var jätteintressant eller för att språket inte fångade mig helt enkelt.
Jenny Han
Ettan i denna trilogi var bäst, och historien hade kanske tom kunnat stanna där. Tvåan och trean var bra, men till slut blev jag nästan trött på huvudkaraktärens velande fram och tillbaka med sin kärlek mellan två bröder. När det pågår ett sådant velande genom två hela fortsättningar känns det till slut att det spelar ingen roll hur sista boken slutar - Tjejen skulle alltid kunna ångra sig på nytt och vilja ha andra brodern istället. Dock var det ett väldigt stort plus att man i fortsättningsböckerna fick läsa även ur brödernas perspektiv. Det gav dimension till historien som annars skulle känts väldigt långrandig till slut.
Léonora Miano
Boken började bra, jag gillade språket och var nyfiken på vad historien skulle handla om. Dock blev den ganska snart lite för jobbig och påtaglig så jag hoppade över det vesäntliga huvudstycket och läste sen bara vad som hände karaktärerna i efterdyningarna. Jag blev lite irriterad på mig själv att jag inte klarade av att läsa om nåt som faktiskt är högst aktuellt i nutid. Det som hände i den påhittade byn i boken behöver inte vara långt ifrån av vad som pågår nere i Syrien just nu.
Lloyd Jones
Väldigt bra bok. Eftersom jag hade läst Léonora Miano precis innan så var jag lite rädd att den här skulle arta sig på samma sätt, då omständigheterna i böckerna är ganska lika - utomstående rebeller som utgör ett hot. Men historien visade sig inte handla lika mycket om det, utan desto mer om karaktärer och om en viss bok som lästes i byskolan. Ja, väldigt bra i alla fall. Både historien och författarens skrivarstil. En bok som jag skrev ner många citat ifrån, och det är alltid ett gott tecken!
Österlen - Haväng // Brösarps backar
Haväng
Mina föräldrar skulle ut på en liten roadtrip ner till Österlen förra veckan och jag fick äran att följa med. Det var första gången för oss alla tre att besöka den delen av södra Sverige och det slutade med att jag blev så kär i landskapet och känslan där, att när jag kom hem övertalade jag en kompis om att roadtrippa ner dit igen. Eller, så mycket övertalning krävdes egentligen inte - Jag visade henne några av mina bilder från resan på instagram och efter det var hon i princip med på noterna :)
Vi åker imorgon och jag hoppas det kommer bli en riktigt bra resa. Vi stannar en dag mer än när jag var med föräldrarna och just den veckan, med dem, så var det värmebölja och strålande sol varje dag. Det var visserligen jätteskönt, men den här resan hoppas jag nästan på lite mer moln så att jag o kompisen kan packa ryggsäckarna och vandra lederna lite.
Ja, det blir intressant att se hur dessa två resor kommer skilja sig från varandra. Det blir ju samma resmål och inom loppet av tre veckor, men med helt olika sällskap. Plus att det är första gången jag ger mig ut på roadtrip och campar med en polare på egen hand. Kul!
brösarps backar, haväng och ett fint fält vid en okänd väg
patti smith
älskar alla instrument
books
Funderar på att damma av kategorin "Månadens böcker". Det blev ju bara att jag läste just den månaden, februari, och sen nästan inget alls efter det. Haha, det blev väl kanske lite för många böcker på en gång och jag tappade suget, eller så var det helt enkelt annat som var roligare. I alla fall, nu är det semester = 5 veckor av ?? ja, i princip ingenting (förutom en liten trip ner till österlen några dagar näsa vecka). Så varför inte passa på och läsa. Hittar jag bara tillräckligt bra böcker så..
Gissar att den här nyvunna inspirationen kommer av att jag råkade hamna framför Patti Smiths bok Just kids på bibblan häromveckan, som jag länge velat läsa. och då var det bara så enkelt att grabba tag om den, låna i disken och trycka ner i väskan. Den blev en riktig "Buss-läsar-bok", eftersom jag bara läste den till och från hunddagiset ute på landet. Men jag har nog även blivit lite inspirerad av diverse bokbloggar jag snubblat över senaste dagarna. I alla fall så har jag via nätet nu reserverat en hel hög med böcker från biblioteket i stan:
Sarah Addison Allen
The girl who chased the moon
(läser för 2ggn)
Sarah Addison Allen
The Peach Keeper
(läser för 2ggn)
Gayle Forman
När jag lät dig gå
Dodie Smith
I capture the castle
Jenny Han
Sommaren jag blev vacker / Ingen sommar utan dig / Sommar för evigt
Sommaren jag blev vacker / Ingen sommar utan dig / Sommar för evigt
(läser 1an för 2ggn)
Melina Marchetta
Jellicoe Road
Gabriel García Márquez
Hundra år av ensamhet
Beverley Nichols
Fröken Smith / Trädet som kunde niga
(läser 1an för 3ggn)
Ja, det här blir nog bra det!
15 juli 2012, dagen efter flytt
Det trodde man väl aldrig, men nu bor jag hemma hos päronen igen. Officiellt bara dessa fem veckor under semestern. Men ja, vi får se vad som händer. Jag har kvar mitt kollektivrum fram till slutet av september och efter det hoppas jag ha hittat en lägenhet där jag vill stanna ett längre tag.. Egentligen vill jag inte tillbaka till kollektivet, så om jag hittar nåt innan sept så flyttar jag direkt och försöker hitta nån till rummet tidigare bara. Det löser sig nog
Men nu skiter vi i allt detta och så shakar vi loss till den här istället!
Hare!
status 12 juli 2012
läser patti smith så fort jag får tid över om dagarna (dvs till o från jobbet)
packar ner min lägenhet i kartonger de få timmar mellan jobb o läggdags
pussar på den röda golden på dagiset innan han slutar för gott
(kan man vara kär i en hund, så är jag kär i en hund)
njuter av molnformationerna som långsamt passerar över våra huvuden
köper söta bakverk och äter i bussen på väg ut till dagiset
(och blir trött o matt resten av dagen pga det. socker=no good)
grubblar om nätterna på hur flytten på lördag egentligen ska gå
står framför spisen och gör böngryta med tv:n som underhållning
försöker le mot människor på stan och titta i ögonen så mkt som möjligt
lever och frodas och snart är det semester men jag hade hellre fortsatt jobba.
cumulonimbus on the rise ♥
Woah!!
slog på svt igår och hamnade rakt in i en dokumentär om ett känt band jag tidigare aldrig lyssnat på.. and i was hooked immediately.
Pearl Jam!!!!
??????
Det är så himla konstigt. Jag bestämmer mig för att åka bort i höst, så fort semestern börjar. Jag säger upp boendet, avslutar soc o praktiken, börjar sikta in mig på volontärarbete över höst och vinter.. och vad fan händer om inte att jag får ett jobberbjudande! Just när allt är avslutat och jag är redo att ge mig av. Varför just nu? Egentligen var det väl mer som ett förslag- chefen måste bara snacka med sin revisor o kollegor först, men ändå! Och sen gissa vad- Idag blev jag även erbjuden en lägenhet!! En granne på mitt nuvarande boende har en lägenhet hon vill få uthyrd och hon tyckte att jag skött mig bra här, så hon frågade om jag var intresserad... Men vad fan är det här?! HAHAHA! Jag hade ju bestämt mig och ställt in mig på att åka bort, och så dyker det ena efter det andra upp som drar åt hållet att stanna kvar. Nä, jag vet fan varken ut eller in just nu. Men kul är det i alla fall! :) Vi får se vart det leder
Kram
